Jag är en av alla dom

Hmm, ok, jag får väl erkänna att min gissning inte var direkt lyckad, men jag vägrar erkänna att vi förtjänade att hamna på plats 18. The Ark gjorde ett jättebra framträdande. Eloge till dem!
Det tråkiga är att esc inte längre handlar om musiken (frågan är om det någonsin gjort det) utan mer och mer om politik och grannsämja.
Det verkar som att det inte längre räcker med att ha en bra låt eller en proffsig artist.
Det gäller också att ha flest grannar. Simple as that.
Vi tjatar ihjäl oss om att östländerna bara hejar på varandra, men vad gör vi då? Det är lätt att bli hemmablind när man är som jag, en sjukt dålig förlorare som dessutom älskar The Ark.
Faktum är dock att östländerna blir fler och fler och faktiskt tar tävlingen på allvar. Visst, det gör vi också, men hur är det med resten av västländerna? Nån som gillade Englands flygplanslåt? Nej, jag tänkte väl det...
Men ändå, i stort sett alla västländer åker ut redan i semin, medan de 7 som är kvar till finalen hamnar på de sista placeringarna, med undantag av Grekland. Tillfällighet? Jag tror inte det.
Visst var det väl väldigt många bidrag som var mycket sämre än oss?
Detta är ingen överraskning alls för oss som brukar följa esc. Detta har varit på gång i flera år nu.
Kanske är det dags att åtminstone till en viss del ta tillbaka jurygrupperna för att få någon slags objektiv syn på musiken.
Nu när jag läser igenom det jag skrivit märker jag att jag låter ganska sansad, men ja, jag är fortfarande vansinnigt förbannad och kan antagligen hitta på anledningar i evigheter framöver, men faktum kvarstår.
Östländerna och grannsämjan har tagit över esc.
Välkommen till klubben för inbördes beundran.