Jag är en av alla dom

Det där med ledig tid som jag skrev om sist kan ni glömma, ok?
Det här har varit en lång vecka, och den är inte slut än.
Barnvaktandet gick över förväntan igår. Albert var en liten ängel, inte för att jag förväntat mig nåt annat, men ändå...
Gick förbi min lägenhet idag för att hämta lite saker, och möttes av den här synen.



Det slog mig ganska fort hur bra det är att bo här hos mamma och pappa. Trots bristen på ensamtid som jag är så beroende av. Än så länge går det dock bra. Mycket pga att jag håller mig rätt mycket på "mitt rum" och jag antar att de tycker att jag är ganska asocial, men that's me. Deal with it.
Jag orkar inte vara social och charmerande när jag kommer hem efter att ha varit trevlig på biblioteket hela dagen. Jag vill vara ifred. Jag vill slänga mig i soffan efter att ha rört ihop nån mat som kanske ingen annan velat äta, men som duger för mig. Det är jobbigt att vara "sambo" när man inte är van vid det.
Men ändå, det är lite mysigt. Det måste ju erkännas. Och de låter mig faktiskt vara ifred om jag går in på rummet.
Jag offrar tom sina djurprogram och dokumentärer på discovery så att jag kan se Desperate housewives.
Det måste ju räknas som något.