Kollektiv
Lyssnar på Tomas Andersson Wij's nya skiva Sista sommaren på speed. Just nu är den ganska vemodig.
Ute ser det ut som regnet ska börja vräka ner när som helst. Jag funderar på att åka hem innan det händer.
Ska hem till mamma och pappa. Önskar att syrran och barnen är där. Jag saknar dem.
Jag saknar en massa människor just nu. Som vanligt så är alla för långt bort.
Jag skulle behöva bo i ett kollektiv med alla mina vänner. Har ni läst Sju sköna snubbar?
Där är det ett stort hus med sju olikfärgade rum och sju olika människor som matchar rummen. Jag vill ha det gröna rummet och mina vänner runt omkring mig i en salig regnbågsblandning. Jag vill kunna stänga dörren om mig, eller öppna den när jag tröttnar på mig själv. Bjuda in en, två eller alla när det passar. Utan att planera.
Jag vill ha fullt av liv runt matbordet, sen krypa upp i soffan tillsammans på kvällen, eller ligga på en filt i trädgården mitt i natten och titta på stjärnorna. Det är så jag vill ha det. Faktiskt.