jorden är platt
Under min favoritårstid hösten har jag plötsligt hamnat i någon slags svacka.
Eller egentligen är det nog ingen svacka. Det är mer som ett ingenting. Platt.
Jag har vänner som vill göra saker med mig och en syster som vill ha med mig på fest och jag velar hit och dit eftersom jag inte har en aning om vad jag vill. Egentligen vill jag nog ingenting. Jag sitter hemma med ipodens musik i öronen och stänger av ljudet på telefonen. Jag läser högvis med böcker och plockar dit pusselbitar på 1500-bitarspusslet som tar upp hela vardagsrumsbordet. Emellanåt går jag in i sovrummet och pillar på några tapetskarver.
Deprimerande? Nej, inte alls.
Jag skulle kalla det avslappnat och faktiskt ganska skönt.
Eller egentligen är det nog ingen svacka. Det är mer som ett ingenting. Platt.
Jag har vänner som vill göra saker med mig och en syster som vill ha med mig på fest och jag velar hit och dit eftersom jag inte har en aning om vad jag vill. Egentligen vill jag nog ingenting. Jag sitter hemma med ipodens musik i öronen och stänger av ljudet på telefonen. Jag läser högvis med böcker och plockar dit pusselbitar på 1500-bitarspusslet som tar upp hela vardagsrumsbordet. Emellanåt går jag in i sovrummet och pillar på några tapetskarver.
Deprimerande? Nej, inte alls.
Jag skulle kalla det avslappnat och faktiskt ganska skönt.
Kommentarer
Trackback