back to business
Japp, då var man tillbaka i kontorsstolen igen efter 4 korta men innehållsrika veckor.
I lördags satt vi vid Slussen och tittade på pride-paraden, sen blev det en promenad till parken där både Miss Li och Marit Bergman stod på scen under kvällen. Jag hittade Tommy i vimlet (eller han hittade mig) och tillsammans hamnade vi i autograftältet med Marit Bergman. Sedan träffade vi en massa folk, därav Tommys kompis Daniel (till höger på bild nr 6), och allvarligt talat vet jag inte när jag skrattade så mycket senast. Herregud, vilka sköna människor det finns.
Jag blev meddragen till ett ställe där det var galet varmt och absolut inget syre, så efter ungef'är en kvart gick vi ut igen. Kom hem halv fyra med leendet upp till öronen och somnade i samma sekund som huvudet nådde kudden. Vaknade nån timme senare för att åka hem. Hade inte packat än, så jag slängde ner allt i väskan och stängde, men inte ville väskan stänga sig, nejdå, Sonja (hundjäveln) hade tuggat sönder dragkedjan så fint, och i stressen letade Christer fram nåt lila-metallic-presentsnöre som fick hålla ihop väskan. På tåget hamnade jag såklart bredvid ett skrikande barn och en överpedagogisk mamma som pratade bebisspåk hela tiden. Ibland är man väldigt tacksam för ipods. Tro mig.
Jaja, sov som en stock igår, och nu, efter 2 veckors sovande på soffor och smala hårda madrasser så har jag en fin låsning mellan skulderbladen och väntar på att sjukgymnasten/kiropraktorn ska ringa upp mig. Att ha roligt tar på krafterna, men vem bryr sig?
Och slutligen, Christers parad-outfit och hunden från helvetet (nejdå, hon var söt, men inte på den här bilden).
I lördags satt vi vid Slussen och tittade på pride-paraden, sen blev det en promenad till parken där både Miss Li och Marit Bergman stod på scen under kvällen. Jag hittade Tommy i vimlet (eller han hittade mig) och tillsammans hamnade vi i autograftältet med Marit Bergman. Sedan träffade vi en massa folk, därav Tommys kompis Daniel (till höger på bild nr 6), och allvarligt talat vet jag inte när jag skrattade så mycket senast. Herregud, vilka sköna människor det finns.
Jag blev meddragen till ett ställe där det var galet varmt och absolut inget syre, så efter ungef'är en kvart gick vi ut igen. Kom hem halv fyra med leendet upp till öronen och somnade i samma sekund som huvudet nådde kudden. Vaknade nån timme senare för att åka hem. Hade inte packat än, så jag slängde ner allt i väskan och stängde, men inte ville väskan stänga sig, nejdå, Sonja (hundjäveln) hade tuggat sönder dragkedjan så fint, och i stressen letade Christer fram nåt lila-metallic-presentsnöre som fick hålla ihop väskan. På tåget hamnade jag såklart bredvid ett skrikande barn och en överpedagogisk mamma som pratade bebisspåk hela tiden. Ibland är man väldigt tacksam för ipods. Tro mig.
Jaja, sov som en stock igår, och nu, efter 2 veckors sovande på soffor och smala hårda madrasser så har jag en fin låsning mellan skulderbladen och väntar på att sjukgymnasten/kiropraktorn ska ringa upp mig. Att ha roligt tar på krafterna, men vem bryr sig?
Och slutligen, Christers parad-outfit och hunden från helvetet (nejdå, hon var söt, men inte på den här bilden).
Kommentarer
Trackback