Jag är en av alla dom

Hade knappt hunnit somna igår förrän jag hörde det misstänkta ljudet av en harkrank som studsade runt i rummet med de milslånga benen hoppandes mot väggarna. Jag flög upp som skjuten ur en kanon och tände lampan. Nej, inte ett liv nånstans. Smög runt försiktigt, försiktigt för att inte skrämma den så att den flög på mig. Men nej, ingenstans. Plötsligt hör jag ljudet igen, men i hallen. Blixtsnabbt slänger jag igen dörren till sovrummet och lägger mig igen. Skakig.
Lite senare vaknar jag av ljudet igen, och nu alldeles vid min kudde!
Upp igen, tända lampan, och jodå, visst är den där, men uppe i taket! Såklart uträknat för att jag inte ska nå den.
När den är ovanför sängen passar jag på. Smyger till tidningsinsamligen, grabbar första bästa reklamblad och viker det sakta medan jag smidigt (jodå) ställer mig i sängen. Siktar och drämmer till. Yes! Men NEJ, var den tvungen att ramla ner med alla sina äckliga ben I MIN SÄNG?! *ryser*
Jaja, nu är han i omlopp i avloppsrören, och alla fönster hemma är ordentligt stängda.
I natt anfaller väl den som agerade skenmanöver i hallen. Lovar att de samarbetade.