Jag är en av alla dom

Idag fick jag lite mer sällskap i bassängen än förra veckan. Jag var faktiskt in bassängen redan 06.25. Det är eventuellt personligt rekord.
På vägen till simhallen cyklade jag nästan förbi bageriet, och en härlig doft av deg och socker letade sig till min näsa.
Plötsligt kom jag på mig själv med att sakna det där. Att gå upp tidigt tidigt medan alla andra sover och ta sig ut i kylan alldeles ensam och njuta av lugnet. Sedan snabbt byta kylan, ensamheten och tystnaden mot slammer, prat och värme som slår emot en i dörren.
Det där med att planera brödbaket efter vad man vill ha till frukost är underbart. Jag gillar den organiserade stressen också. Einar, min gamla bagerilärare lärde oss att alltid ha en sak i ugnen, en på bordet och ytterligare två i huvudet. Jag gillar det. Att ha stenkoll på flera saker medan man gör nåt helt annat. I Vemdalen jobbade jag ofta ensam i bageriet och känslan när man gick hem efter en dag då man ensam haft koll på allt är oslagbar.
Huden luktade alltid lite socker och vanilj och det gick aldrig bort från dag till dag, och vissa dagar kunde man spendera en hel eftermiddag med att rulla chokladbollar, men ändå, jag trivdes så himla bra. Och jag saknar det.