Jag är en av alla dom

Idag i vlt har de ett reportage om vänskap. De har frågat några vuxna och några barn vad vänskap är och vad de brukar göra med sina vänner. En flicka, 7 år, säger så här om att leka med sin killkompis:
"Ibland leker vi djur och superhjältar, men en gång lekte vi att han var en tårta och jag var en chokladkanin."
Jag skrattade gott åt deras fantastiska fantasi, men sen slog det mig att det är något jag saknar. Någon gång, utan att jag märkte det, tappade jag förmågan att leka utan några gränser alls.
Kanske förstod jag som 7-åring hur man lekte att man var en tårta. Idag har jag ingen aning. Det är lite sorgligt.