Jag är en av alla dom

Så, idag får jag passa på att gratta min bästaste A-K som bara har ett år kvar till döden, och min lilla pappa som fyller 62 år imorgon.

Anna-Karin har jag ju känt praktiskt taget hela mitt liv, och hon finns med i 90 % av alla mina roliga minnen från när vi var barn, och de flesta från vuxen ålder också för den delen. Det är ganska makalöst att man kan umgås så mycket som vi gjort och ändå inte tröttna eller växa ifrån varandra. Jag har nog aldrig så roligt som när vi umgås.

Pappa har jag såklart också känt i hela mitt liv, och han är den ena delen av de som gjort mig till den jag är. Den som läst sagor, busat och lärt oss att ta egna initiativ och att klara oss själva, men som alltid funnits där när det inte gick som vi hade planerat. Pappan som man fick följa med på spännande besök på brandstationen och som alltid än idag säger "Hej, lilla mia" när han svarar i telefonen och hör att det är jag. Jag har världens mest underbara pappa. Tro mig. Era kanske också är bra, men inte lika bra som min.

Stort Grattis till er båda. Vad skulle jag göra utan er?