Nattliga äventyr

Jag var på Bowie-konsert i natt.
Sandra och Anna var också med, och det var sjukt mycket folk! Iaf medan förbandet spelade. Vi fick en plats högst upp i vänstra hörnet och där satt vi och trängdes.
När förbandet spelat klart försvann alla. Ja, nästan alla iaf. Vi var kvar men bytte till betydligt bättre platser. Kanske de bästa som fanns. När Bowie kom ut på scenen så drog han en låt, och sen presenterade han de andra 4 kvinnorna som satt i publiken (det var bara vi och dem). Det var hans fyra(!) tyska(!!) mammor och han var så glad att de var där.
Efter det började han visa bilder på sig själv som barn. Men det var ingen ny teknik här inte, nej, han körde stenhårt med diabilds-projektor. Jajamensan.

En skum natt och en lite sisådär konsert typ...
Men han var rätt söt som barn, David Bowie.

Inte bara mörker...

Trötthet verkar vara ledordet för min tillvaro just nu.
Jobbet tar all min kraft och jag gillar det inte. Inte för att jag har någon fritid att tala om, men jag skulle iaf vilja ha lite energi kvar när jag går ut genom jobbdörren. Det är mörkt när jag åker till jobbet och ännu mörkare när jag åker hem. Jag äter halväcklig köpmat eftersom jag inte orkar spendera kvällarna med att göra matlådor och hinner inte till träningen.
Att försöka hinna träffa vänner är inte att tala om.

Men, ändå, det är decmber. Idag kom solen nästan fram hela förmiddagen, små små snöflingor singlade runt en stund, jag kollade på första avsnittet av julkalendern och julstjärnorna lyser i fönstren. Att jag fick jobba över och därmed missade min klipptid var värdelöst, men ändå, det är december. Jag älskar december. Jag fick öppna första paketet i min och sabinas paketkalender och imorgon är det Winnerbäck-konsert som ska ge mig energin som ska ta mig igenom resten av vintern.
Dessutom ska jag ta mig upp kl 6 imorgon för att simma. Kan verka galet när man är helt slut, men det är i lugnet i simhallen som jag samlar energi. När jag får sträcka ut mig i bassängen längd efter längd så mår jag riktigt bra.
Det är 2 veckor sen nu pga förkylningen, men imorgon ska jag dit. Det blir en lång dag imorgon, men jag kommer antagligen att älska varje sekund av den. Iaf morgonen och kvällen. :)








Rädda julen!

Vad är julen utan den obligatoriska aladdin-asken? I år firar den 70 år och en ny pralin ska ta plats, vilket gör att en annan måste väck. Gå in och rösta på din favorit (som såklart måste vara Gräddnougat) så att den får vara kvar. Annars förlorar hela asken sitt syfte och jag har inget att slåss om längre. Okej? www.raddajulen.se

kaos

Det är lite jobbigt på jobbet just nu.
Hela veckan har vi haft 3 sjuka, och det är ganska mycket, men efter lite pussel så fick vi iaf ihop det.
Idag ringde två till. Nu är det kaos. 5 sjuka av 9 möjliga.
Och då är det inte ens svininfluensan. Imorgon är dessutom 2 av de 4 kvarvarande lediga, och jag är såklart en av de lyckliga som ska jobba. Tur att man kan stänga tidigare. :)

Förvirringen är total

Imorse var jag på väg ut genom dörren när jag inte hittade mina skor.
Tusen saker hann virvla genom mitt huvud.
Var är mina skor?! Hade jag skorna med mig hem igår? Ja, det måste jag ju haft.
Jag kan väl inte åkt hem barfota?
Var ÄR mina skor? Någon har snott mina skor! Herregud, någon har gjort inbrott och snott mina skor!
Men, seriöst, vem vill ha mina skor? VAR ÄR MINA SKOR?!

Jaha, de står bakom mig.

Dags att vakna, kanske?


Filmtips

Jaha, då var jag på jobbet igen efter en riktigt trevlig helg i stockholm.
Vi har bara tagit det lugnt, och det var precis det jag behövde. Lugn och ro i underbart sällskap.
I lördags var vi på bio och såg Upp! som 3D-film och seriöst, alla filmer borde ses i 3D. Häftigt.
Man ser visserligen ut som en världstönt, men jag kan lätt bjuda på det eftersom filmen blir så mycket bättre när karaktärerna sträcker sig ut från duken och befinner sig mitt i salongen.
Såg en trailer för en film som heter Avatar som jag verkligen vill se, och så en filmaffisch för Sherlock Holmes med Jude Law. Mmmm...






Nostalgi

Idag har jag varit och hälsat på mina föräldrar i deras nya lägenhet. Det kändes helt okej, men samtidigt väldigt märkligt. Mycket av märkligheten beror troligtvis på att lägenheten ser exakt likadan ut som den jag levde mina första 10 år i. Och ligger på samma område. Att lägenheten är identisk med mitt barndomshem kunde varit konstigt och nostalgiskt om det inte vore för att sandra också har en exakt likadan lägenhet, så det där med nostalgin och "Oj, vad litet där är! Var det så här litet när jag bodde här?!" har jag redan gått igenom. Det var fint iaf, och snart känns det nog som att de alltid bott där. Det roligaste med de där lägenheterna är att jag kan se mig själv och mina systrar och vänner springa genom köket, in i sovrummet, ut i hallen och in i köket igen. Varv efter varv med hysteriskt bubblande skratt. Jag vet var alla vitsippe/tussilago/liljekonvalj-ställen finns, och jag kan lätt ta med syskonbarnen ut (när vi är på besök) och hitta perfekt kojbyggarplatser och övergivna klätter- och pallningsvänliga äppelträd. Jag hittar. Det var min barndom, och den känns väldigt nära just nu.

jaha...

Lyssnar på Neil Gaiman's Coraline i ipoden:

"We... we could be friends, you know," said Coraline.
"We could be rare specimens of an exotic breed of African dancing elephants," said the cat. "But we're not. At least," it added cattily, after darting a brief look at Coraline, "I'm not."





Världens bästa pappa

Det är väl ingen som missat att det är Fars dag idag. Många tycker att det är slöseri med pengar att fira och att affärerna utnyttjar oss, men jag gillar det. Min pappa har slitit med att uppfostra fyra mer eller mindre galna döttrar i åratal, och jag tycker att en dag om året är det minsta han ska ha.
Jag har såklart en underbar mamma också som dragit sitt strå till stacken, men henne tar vi när det blir Mors dag.
Min pappa är helt fantastisk. Jag vet att andra säkert har pappor som de tycker överglänser min, men för mig är han helt perfekt. Jag älskar att han finns där när jag behöver honom, men att han också låter mig få kämpa lite och lära mig att klara mig själv. Jag antar att man måste göra så när man har fyra barn. Man kan inte övervaka och hjälpa med allt, och det har gjort oss till starka individer som klarar det mesta.
Men när saker blir svåra eller man bara vill vara liten och svag, eller späda på hans "stora-starka-pappa-ego" så kan man alltid räkna med att han finns där. För mig är han verkligen Världens bästa pappa! ♥






so long



Tomas Andersson Wij. Jag säger bara det.

Jag, en glasögonorm

Jaha, idag var det äntligen dags för synundersökning, och ärligt talat ser jag rätt bra.
På långt håll är min syn näst intill perfekt. Bara så ni vet. :)
På nära håll ser jag också rätt bra, men på eftermiddagarna börjar mina ögon bli trötta, och jag får anstränga mig för att få skärpa på bokstäverna. På kvällarna är det skitjobbigt att läsa.
Så nu fick jag ett par svaga läsglasögon som ska avlasta mina ögon lite, eftersom jag läser så vansinnigt mycket både på jobbet och hemma.
Jag valde ett par ganska kaxiga svarta bågar. Tänkte att ska jag nu ha glasögon så tänker jag faktiskt se till att de syns också.

Så, min barndomsdröm har infriats. Äntligen har allt provande av glasögon resulterat i att jag faktiskt får ta med ett par hem. Ja, jag och mina kompisar provade en del glasögon när vi var små. Det var roligt.
Vi får väl se om jag känner likadant när jag ska hämta dem om 2-3 veckor. Hoppas.

Julkalendern i svt

moahaha, har ni sett vad det blir för julkalender i år?
Supersnällasilversara och Stålhenrik har blivit pensionärer och bor på en pensionärsplanet som heter Julstjärnan, och där är det alltid jul! När barnbarnen kommer på besök så börjar de berätta om alla uppdrag de haft med att rädda jordens barn från superelaka superskurkar.
Kan bli hur kul som helst. Misstänker att iaf två små skruttar på Bulten kommer att gilla julkalendern?



På radion blir det julkalender med Martin Widmarks charmiga och modia monsteragent Nelly Rapp som ungarna älskar att läsa om. Böckerna är iaf ständigt utlånade av läsgalna lågstadiebarn.
Radiokalendern heter Nelly Rapp- en gastkramande jul. Jag ska iaf lyssna.

jaha

Nu har jag hämtat ut tre olika mediciner på fyra dagar.
Inte illa pinkat.
Tänkte att det räckte inte med extraslag på hjärtat och magkatarr, så jag slog till med lite urinvägsinfektion också. Lika bra att ta allt på en gång så kanske det blir lugnt sen.
Så om några dagar är jag väl som ny igen. *hoppas*
Mår ni bra?

Grattis Anja!




Igår fyllde min stora lilla systerdotter 5 år, och vi var såklart på kalas.
Jag sprang runt som en dåre på stan i fredags för att hitta en kjol till henne, men herregud, alla kjolar som fanns i hennes storlek var minikjolar som knappt skulle räckt neranför stjärten. Hon är 5 år! Inte 15.
Jag gick omkring där och blev argare och argare och till slut fick det bli klänningen som hon har på bilden. Den verkade iaf bra, för hon hade den på sig under hela kalaset.
Grattis igen, söta Anja. ♥

äntligen

Så, nu har jag varit och fått svar på mitt arbets-EKG och ultraljudet.
Efter mycket om och men så lyckades han ge mig rätt svar. Först verkade han inte ha en aning om varför jag var där, och lyckades hitta nåt provsvar från i mars som rörde min mage. Dessutom såg han lite förvånad ut när jag sa att det var gamla nyheter. Har de ingen koll, liksom? Till och med jag såg ju att det fanns nyare provsvar på datorn.
Iaf så såg jag till att jag fick provsvaren på papper så att han inte skulle blanda ihop allt igen. Allt såg fint ut även om de hade reagerat på alla mina extraslag. Jag fick göra nytt EKG (jag är typ EKG-proffs snart) och sen skrev han ut tabletter som jag kunde ta vid behov. Tex när jag ska sova och störs av extraslagen. Tack. Ett resultat till slut.

Jag vet, men det är svårt...

Tidigt varje morgon, redan innan solen gått upp, for han iväg på sin gamla, skramlande cykel in till ett stort hus i staden. Där stod han sedan ute på en gård tillsammans med sina kolleger och väntade, tills man utrustade honom med en kvast och en kärra och anvisade honom en gata han skulle sopa.
Beppo älskade dessa stunder tidigt före gryningen, när hela staden sov fortfarande.
--
När han färdades gatan fram gjorde han det långsamt men säkert. För varje steg ett andetag och för varje andetag ett tag med kvasten. Steg-andetag-tag med kvasten. Steg-andetag-tag med kvasten. Då och då kunde han bli stående litet och titta fundersamt framför sig. Och sedan fortsatte han.
Medan han vandrade gatan framåt på det viset, med en smutsig gata framför sig och en ren bakom, kom det för honom många, stora tankar.
--
"Du förstår, Momo" kunde han till exempel säga, "att så är det. Ofta kan man ha en väldigt lång gata framför sig. Då tänker man att den är allt förfärligt lång, den klarar man aldrig, tänker man."
Han satt tyst litet och såg framför sig, och fortsatte sedan: "Och då börjar man skynda på. Och man skyndar sig mer och mer. Men varenda gång man tittar upp, så ser man att det som fortfarande är kvar inte alls blir mindre. Och man anstränger sig ännu mer, man får ångest och till slut har man alldeles tappat andan och orkar inte mera. Och gatan ligger fortfarande kvar framför en. Så får man bara inte göra."
Han funderade litet igen. Och sedan fortsatte han:
"Man får aldrig tänka på hela gatan samtidigt, förstår du. Man måste nöja sig med att tänka på nästa steg, på nästa andetag, på nästa tag med kvasten. Hela tiden bara nästa.
Men då blir det roligt, för det är viktigt att man utför sin uppgift väl. Det är så det ska vara."

/Michael Ende- Momo, eller kampen om tiden

Hej då sista lilla gnuttan självförtroende...

För att få bort lite av fläsket så åker man till simhallen. Simmar som en dåre tills kroppen vägrar samarbeta längre. Släpar sig ut till omklädningsrummet, duschar och börjar smörja in sig. När man står där i hela sitt bleka praktfulla degiga jag och är åtminstone lite nöjd med sig själv så kliver självklart SJÄLVKLART tre pinnsmala fotomodellstjejer in genom dörren. De har såklart redan bytt om hemma och står och poserar framför spegeln i små välsittande bikinis. Och så börjas det.
-Åhh, Guuuuud! Kolla vad mina lår dallrar när jag hoppar!
-Shit, vad min mage har blivit stor! Kolla!
-Ni kommer dö när ni ser hur blek jag är!
Osv i all jävla oändlighet. Behöver jag nämna igen att jag stod där 2 meter ifrån dem utan snygg bikini, men snyggt valkig, degigt blek och med självklart håriga ben (det är ju för fan kallt ute!)?
ÅNGEST!
Tror att jag håller mig till tanterna på onsdagsmornarna hädanefter. De är iaf också slappa, hängiga och orakade.

Och btw, vems lår dallrar INTE när man hoppar?!
Herregud!

Julklappstips

Och såna här assietter vill jag ha i julklapp. Massor.
Ni hittar dem på Lagerhaus, om de inte är slut vid det här laget...



Dessutom finns en massa andra saker i samma serie. Lakan och ljus och sånt.
Jag önskar mig alla varianter.

Halltapet?

Vad tror ni om den här tapeten på en vägg i min hall och resten av väggarna målade turkosa?
Den här tapeten satt på vår lilla toalett i huset när vi flyttade in 1991. Då tapetserades den över illa kvickt.
Men en rulle fanns kvar. Oöppnad. Det är den som numera är i min ägo.
Den skulle räcka precis till väggen runt ytterdörren. Där hatthyllan hänger. Vad tror ni?


VARNING!

En varning!
Om din dator börjar varna för att den fått ett virus, rent av en trojan, och föreslår att du installerar ett antivirusprogram som heter Antivirus Pro 2010- gör inte det.
Det här hände hos mig igår, och det luriga är att det är antivirusprogrammet som är viruset.
Tur att man har kompisar som kan googla (eftersom man själv inte kommer någonstans) fram en eventuell lösning. Man måste ladda ner ett program och köra det och beskrivningen är på 3 A4-papper. Sen, om man har tur, blir man av med det.
Annars blir man nog eventuellt helt jävla galet förbannad skulle jag tro.
Jag antar att ni kommer att märka om det funkar.


Tidigare inlägg Nyare inlägg