I trygghetsnarkomanernas land
Igår lyssnade jag på en föreläsning med David Eberhard som skrivit en bok om trygghetsnarkomani.
Det var väldigt spännande, och mer än en gång träffades man av hur otroligt korkade vi är och hur mycket vi garderar oss i onödan mot saker som inte ens är farliga.
Han pratade om hur vi förbjuder allt som kan vara farligt, även om det bara hänt en enda gång på 10 år.
För att ett barn blivit dödad av en istapp sätter man upp tusentals koner och leder istället ut folk från trottoarer till hårt trafikerade vägar. Vad är farligast? Vägen eller istapparna?
Ju mer vi försöker undvika faror och göra världen trygg, desto mer otrygga känner vi oss.
När man tar bort alla farligheter så blir folk handlingsförlamade. Vi behöver inte tänka längre.
Sedan man införde lagen att bilar måste stanna vid övergångsställen så har antalet påkörda människor ökat drastiskt, eftersom vi inte lägre bryr oss om att titta när vi korsar vägar.
Men vi kan inte gardera oss för allt.
Han avslutade med att berätta att livet är farligt. Dödligheten är 100 %.
Idag har vi dessutom haft premiär för vår sagolek. Jag har sprungit runt på biblioteket under öppettid(!) som Karlsson på taket i rutiga hängselbyxor med propeller i ryggen och skjorta och påmålade fräknar. Det var faktiskt roligt, och gick alldeles galant. :)