Jag är en av alla dom

Jag läste Hus & Hem igår på lunchen och hittade de här fantastiska boklådorna.
Det är alltså förvaringsboxar som smälter in i bokhyllan. Underbart. Var tvungen att köpa.
Du hittar dem på favoritsaker.se

En av mina favoritförfattare Philip Pullman har kommit med en ny bok. Om Jesus.
Baksidan täcks med texten "Det här är inget evangelium". Det är helt enkelt en roman om Jesus liv och en berättelse om hur en av världens mest kända berättelser blev till.
Låter onekligen spännande.

                                                   

Vid förra årsskiftet påbörjade jag en lista som skulle fyllas på under året med lästa böcker. Nu när 2009 är slut finns 133 böcker på listan. När jag kollar igenom den så känns det som att det var åratal sedan jag läste en del av dem, men det är alltså max ett år sedan! Skumt. Iaf, det är med största säkerhet många böcker som inte hamnat på listan, eftersom jag slöläser en hel massa på jobbet, men vad gör det. De här 133 böckerna har gjort något slags intryck på mig under året, och jag önskar att jag hade varit en sån som fyllt i läsdagböcker hela livet. Så många böcker har lästs, älskats och glömts bort. Trist, men kanske har de lämnat någon märke som jag inte är medveten om. Nu börjar jag listan med årets böcker. Jag har redan läst två, även om jag började på bägge förra året.

Imorse vandrade jag runt i biblioteket för att bunkra inför en helg med regn.
Jag ville läsa något som inte krävde så mycket engagemang. Jag vill mest mysa och känna igen mig.
Först lånade jag Sent i november av  Tove Jansson. Jag håller nämligen på med alla mumin-böckerna bara för att de är så fina och fulla med klokheter. Sen tog jag Karlavagnen av Ulf Stark. Den läste jag varje sommar när jag var så där 12-15 år.
Nick och Nora's oändliga låtlista har jag sett på film och läst på engelska, men nu tog jag den på svenska.
Hemma håller jag på med Vindens skugga som är en fantastisk berättelse om böckers, vilket jag älskar.
Dessutom har jag börjat ta mig igenom Aidan Chambers nyaste bok Det här är allt. Den är ungefär 800 sidor tjock, så jag njuter den i små portioner. Det får ta den tid det tar.
Så, högen är samlad, snacks ska inhandlas och täcket ska krypas in under.
Min helg är utstakad.

Gårdagen var helt fantastisk. Utbudsdagen var jätterolig, men ingenting var lika fantastiskt som Markus Zusak.
Jag vet inte vad jag ska säga faktiskt. Han var underbar, och när han berättade om boken så blev jag helt varm och pirrig i magen och jag ville liksom bara läsa om den hundra gånger och berätta för honom hur mycket jag älskar den.
Boken om den 10-åriga Liesel mitt i andra världskrigets Tyskland är helt enkelt outstanding.
Men för er som inte gillar krigsböcker, så kan jag berätta att den är skriven med otroligt mycket värme och ödmjukhet. Det är en vacker historia om att överleva och att riskera sitt eget liv för att rädda någon annans.
Döden är vår berättare, och han är förvånansvärt trevlig, men efter att han hört Markus prata om honom så förstår jag. Det är inte Döden som är ond. Det är människorna. Han är den som är där och varsamt lyfter upp våra själar efteråt.
Om ni så bara ska läsa en enda bok i år, snälla snälla läs Boktjuven. Ni kommer inte att ångra er.

Han berättade att en person hade sagt till honom att nu när han läst boken och insett att Döden inte är ond, så var han inte så rädd för att dö längre. Markus säger med ett skratt:
-Good for you! But I'm still really scared!

En liten sak bara som a-s och jag tänkte på när vi satt på tåget hem sent igår kväll. Sista raden i boken är så konstigt översatt. Se om ni håller med mig...

På svenska säger Döden:
Jag är besatt av människorna.
På engelska:
I'm haunted by humans (eller nåt sånt. Jag minns inte riktigt).

Visst får man intrycket av att han på svenska är besatt av dem, på det sättet att han inte kan få nog av dem?
Men på originalspråk får det en helt annan innebörd. Där inser man istället att han inte kan komma undan dem.
Måste nog läsa den på engelska nu när jag ska läsa om den med författarens ord kvar i mitt huvud.

Till sist, om ni fortfarande orkar med mitt tjat om denna succéroman, kolla vad fint han signerade:

Det här ska jag leva på lääänge!!!

Åh, i fredags när jag kom hem låg ännu ett bokpaket på min hallmatta. Ja, jag vet, jag är helt galen och köper för mycket böcker, men Johanna Nilssons nya bok Janis den magnifika förgyllde faktiskt min fredag, och då var det värt det. Faktiskt.
En ung tjej har just förlorat sin bästa vän och bestämmer sig för att hon behöver komma iväg och tänka. Efter att ha snott sin brorsas bil så drar hon i riktning mot Norrskenet som hon alltid velat se.
På vägen möter hon en massa olika människor och kommer på något sätt närmare och närmare vännen som hon försöker komma över. Dessutom kommer hon närmare sig själv.
En omtumlande road-trip så där avskalat men ändå fullpackat med känslor som bara Johanna Nilsson kan få till det.

Läs!

Den andra boken i paketet heter Decembergatans hungriga andar och handlar om ensamhet, utanförskap och ätstörningar.

Jag gottar mig i elände som ni märker.