Jag är en av alla dom

Jag och a-s sitter och läser en filmkatalog på jobbet.
Jag pekar på ett ord och suckar djupt.
-Åh, vad trött jag blir! Kan de liksom inte lära sig att stava ordentligt?! Pekar samtidigt på ordet Bredvid.
A-S ser frågande ut: Men, vaddå?
Jag: Ja, men de har ju klämt in ett extra D!
A-S: Ehh, nej, det stavas så där ju.
Jag: Neeej, klart det inte gör. Det ser ju jättefel ut! 
A-S: Jo. Det stavas så där.
Hon provar snabbt stavningsprogrammet i word, och såklart blir det ett ilsket rött streck under ordet Brevid, men inte under Bredvid.
Jag: Allvarligt?

Alltså, jag kan fortfarande inte förlika mig med tanken på att brevid ska ha ett extra d i sig. Det känns verkligen fel, och varje gång jag tittar på ordet rättstavat så känns det mer och mer fel. Det stör mig som tusan, speciellt eftersom jag är en sån som rättar alla andra hela tiden.
Men okej, jag ger mig. Jag ska försöka klämma in ett extra d framöver. Fast jag tror att det är fel på riktigt.
Men, som de säger i Yrrol: Vi kan ju ha så så länge, men det är inte rätt!