Jag är en av alla dom

En Winnerbäck-låt har bitit sig fast i mitt huvud och jag nynner den om och om igen.
För er som känner mig så verkar det här väl varken ovanligt eller märkvärdigt, men det är så att den passar så väldigt bra just nu.
Jag är så vansinnigt trött på den här gråa sörjan som är utanför fönsteret varenda dag. Man kan knappt urskilja vad som är vad. Allt har samma värdelösa färg. Låten heter passande nog "Gråa dagar" och det var antagligen därför den fastnade från första början. Här har ni iaf ett citat...

"Depressiva episoder och maniska perioder
vissa klarar sig utan extas
Och andra springer fatt och blir nervösa och får spatt
om inte livet är ett kul kalas

Det finns en fagrare glans någon annanstans.
Du får hoppas som om himlen fanns
och tro, och be att det ska gå.
För du får ingen tröst av din inre röst
den vill knäcka dig varenda höst.

Gråa dagar skyndar aldrig på."