Jag är en av alla dom

Jag skrattar tyst för mig själv.
Nyss kom en kille in på bibliotekt och frågade om han fick låna en dator. Killen är typ 30 år och ca 1.60 lång och har byxorna halvt uppe i armhålorna och ser lite utländsk ut (inte för att det spelar nån roll, men ändå).
Jag säger att han kan gå upp en våning och låna datorn där, och han frågar: Går det bra med skor?
Ehh... ja...säger jag och undrar vem fan som tar av sig skorna på biblioteket!?
Då frågar han: Går det bra med fågel?
Ehh...va? Säger jag och ser antagligen ut som ett jävla frågetecken. Jo, då visar det sig att han har en fågel i luvan på jackan. En blå undulat. Jag håller på att dö av skratt, men lyckas hålla mig. Han går upp, men kommer strax ner igen. Då släpper han ner fågelhelvetet på disken och kallar den för sin bebis och lilla gubben och berättar stolt och allvarligt att den kan säga Fuck you. Jag är nu nära ett sammanbrott.
Nu sitter han där uppe och sjunger jättehögt och falskt. Jag dör...
Snart får vi väl jaga undulaten runt hela huset för att den är smart nog att fly eller nåt.
Vem sa att biblioteksarbete var tråkigt?