Jag är en av alla dom

Blev en bra dag igår trots allt.
Bestämde mig för att försöka få Sandra att simma med mig istället för att gå ut och gå.
Skickade ett sms, och sen ringde Tony och hade tråkigt ensam på badet, så jag åkte dit. Låg och pratade och badade med honom ett par timmar, sen ringde Sandra och sa att de redan var på badet, fast i andra änden.
Anna-Karin var också där, så jag pratade lite med henne och sen gick jag till Sandra och umgicks. Nåt simmande blev det inte, eftersom hon hade kidsen med sig, och det var ganska skönt.
Lugn kväll. Härligt.

Ikväll är det dags för Maia Hirasawa-konsert. Ska blir riktigt kul, trots att jag inte hunnit lyssna på skivan alls, men både Carro och Sandra är helt sålda, så det blir nog bra. Det är jag övertygad om. I annat fall så är det ju alltid roligt med konserter, som Sandra sa när jag tjatade med henne på The Ark. :)

Mitt humör har börjat bli konstigt igen. Eller mitt humör vet jag egentligen inte om det är. Iaf inte så att folk märker det. Tror jag.
Men jag känner mig ensam. Jag blir avundsjuk när alla andra har nån att gå hem till, eller nån att prata med på kvällarna osv. Jag har ett enormt behov av att umgås med folk just nu. Som tur är så har iaf en del av dem tid med mig.
Problemet är ju att när jag kommer hem från jobbet så har ju jag all tid i världen, men alla andra har ju planer. Jag kommer på mig själv med att bli irriterad på att de inte hinner ses, och undrar om det kanske är så att de inte vill, fast jag egentligen vet att de verkligen inte har tid. De pusslar ihop tiden precis som jag. Ändå stör det mig och min knäppa, paranoida lilla hjärna.
Antagligen är det så att jag behöver få bli distraherad så jag slipper tänka på det som är jobbigt.
Jag har läst kanske en miljon böcker i sommar. Det är ett bra sätt att tänka på nåt annat ett tag.
Det har inte varit en helt lätt sommar...