Min stund på veckan
En timme i veckan är bara bara min.
Det var länge sen nu, men imorse trotsade jag de femtielva minusgraderna och cyklade till sporthallen.
Det var helt tomt i hallen förutom de två tanterna jag mötte i dörren. När de hade gått var det bara jag.
Bassängen låg alldeles stilla och jag simmade fram och tillbaka och lite kors och tvärs.
Man får göra som man vill när man är ensam i hela simhallen.
Jag simmade på diagonalen och sen lite på kortsidan. Låg och flöt en stund och bara njöt.
En sån här stund önskar jag alla människor.
En stund att bara få vara ensam och låta tankarna virvla fritt.
Ångbastun sen för att för en gångs skull bli varm ända in i märgen, och sen ut i kylan igen.
Stunden är över, men den avslappnade känslan kommer att hänga kvar en stund till...
(iaf tills det om 45 min trillar in 25 förskolebarn)