Jag är en av alla dom

Ok, nu är det dags att ta tag i mitt liv. Nu har jag gått i 10 år, eller kanske längre och mått dåligt över min vikt. Jag vet att jag håller skenet uppe, och jag vet också att folk inte tror att jag tycker att det är ett jätteproblem. Men det ligger där i bakhuvudet hela tiden och det är mycket irriterande kan jag tala om för er. Jag antar att alla kan känna igen sig, även om det inte har med vikt att göra. Alla har vi väl något som stör oss...
Nu är iaf gränsen nådd. Jag känner mig som en stor degklump. Jo, det är sant. Jag är trött på att inte orka, att aldrig hitta snygga kläder som passar och att jag inte kan vara riktigt nöjd med min kropp.
Så, imorgon ska jag skriva in mig på viktväktarna. Lika bra att ni vet om det, för jag kommer att behöva ert stöd. Det är sjukt jobbigt. Iaf i början.
Jag vill verkligen att ni försöker hjälpa mig med det här. Bjud mig inte på glass och maränger (men gärna hallon!). Iaf inte de 2 första veckorna. Sen måste jag lära mig att klara av att säga nej.
När sockersuget sätter in(för det gör det), så kommer jag att ringa er och så får ni prata med mig tills det går över, ok? Ni kommer aldrig att få vara i fred. Moahahahahaha
Så, på torsdag får ni rapport från invägningen. Jag tror inte att jag kommer vara så modig att jag skriver ut här vad jag väger, för jag vet att ni inte tror att det är så mycket, men säg så här då. Jag kommer ha kanske 35 kilo till mitt mål. Fattar ni nu vad jag står inför? Ja, just det, jag behöver er...