Jag är en av alla dom

Har haft en lång, händelserik, känslosam helg.
Det hela började redan i fredags då vi skulle ut med jobbet för att säga hejdå till Carro. Direkt när Birgitta började sitt lilla tal, så svämmade tårarna över. Jag kan helt enkelt inte fatta att jag ska jobba utan Carro nu. Det känns obegripligt och jobbigt.
Sen behövdes det nästan ingenting för att tårarna skulle börja rinna igen. Hela helgen har varit sån faktiskt.
Jag fick höra att jag är en känslomänniska, och det är ju sant, även om jag inte alltid låter det synas. Carro tyckte att man inte skulle tänka så mycket, utan bara köra på. Full fart framåt bara, men så fungerar ju inte jag. Tyvärr?
Jaja, vi hade väldigt trevligt i fredagskväll iaf, även om det var sorgligt. Sov inte så många timmar ska väl erkännas, och gick upp tidigt för att åka till Stokholm. Fredrick och jag satt på en flytbrygga i solen vid Djurgårdsbron och åt mat, sen strosade vi ner på stan, mötte Magnus, åt glass och strosade runt lite mer.
Hamnade på Connection där vi även träffade Tommy. Jag blev bjuden på lite för många drinkar, kom hem ca halv fyra, och gick upp alldeles för tidigt för att ta mig hem till Ulrikas kalas.


(Bilden: Magnus, jag och Tommy. Nån som tycker att drinken och sugröret förstör bilden?)

(Bilden: Fredrick är lite trött)



(Bilden: det var väl kanske inte världens bästa kvalité på bilderna framåt natten...)

(Bilden: Tommy)


(Bilden: Fredrick gör nån mystisk min och jag poserar glatt som vanligt)

Sov som en klubbad säl i några timmar igår efm, sen somnade jag kl nio och sov hela natten utan att vakna. Det är jobbigt att ha full fart framåt. Tur att jag inte är sån i vanliga fall. Jag skulle aldrig orka.

Förresten, apropå ingenting, så drack jag en Risi-frutti igår. Jo, ni läste rätt. Drack. Helt konstigt. Jag fnittrade medan jag drack bara för att det var så märkligt.
Och så gjorde jag nyss ett Astrid Lindgren-test, där man fick se vilken figur man var. Jag är tydligen Lotta på Bråkmakargatan. Överraskad? Näe, inte direkt...