Vi hade allt...
Jag har blivit inspirerad av Jeanette och hennes "dagens låt"-grej. Jag vill också ha så. Problemet är att jag alltid nynnar på Winnerbäck och det är kanske inte så vansinnigt spännande för er, men enligt mig finns det en LW-låt för varje dag och varje humör.
Igår nynnade jag Ensamma dar, väldiga värld som ni kanske såg på rubriken (även om ni inte visste att det var en sång) och idag är det Där elden falnar (men fortfarande glöder).
Vi hade allt
och friheten var ännu inte stulen
Vi hade skogarna i söder och drömmarna i väster
Och sandade vägar under hjulen
Och vi visste ingenting om verkligheten
Vi sökte i det stora efter svar
Så många illusioner som har rasat
och så långa vägar kvar
Jag kan känna igen mig i det där. Tror att allting handlar om mig. Det blir nog lätt så. Man har så många drömmar när man är liten. Man kan göra vad man vill. Allt är möjligt. Det är det iofs fortfarande, men det är lätt att hejda sig själv och tro att man inte kan eller inte borde göra det man innerst inne vill. Man blir bekväm. Iaf jag. man borde aldrig stanna på samma ställe så här länge. Det finns så mycket att se, så många människor att träffa, så många saker att uträtta, men istället sitter jag där jag sitter. Inget ont i det, men jag kan ändå inte låta bli att undra om jag kommer ångra mig en dag...?
Tillbaka till dagens text. Jag älskade en bit av slutet där han sjunger
Våra fäder tackar av nu, världen är vår
Där elden falnar, men fortfarande glöder
Trodde jag alltså, för han sjunger inte tackar, utan tacklar. Jag som tyckte att det var så vackert att de liksom tackar av och ger oss världen. Nu är det inge roligt längre...
Läs texten här (det är värt, jag lovar):
http://www.lyricsandsongs.com/song/507021.html
Igår nynnade jag Ensamma dar, väldiga värld som ni kanske såg på rubriken (även om ni inte visste att det var en sång) och idag är det Där elden falnar (men fortfarande glöder).
Vi hade allt
och friheten var ännu inte stulen
Vi hade skogarna i söder och drömmarna i väster
Och sandade vägar under hjulen
Och vi visste ingenting om verkligheten
Vi sökte i det stora efter svar
Så många illusioner som har rasat
och så långa vägar kvar
Jag kan känna igen mig i det där. Tror att allting handlar om mig. Det blir nog lätt så. Man har så många drömmar när man är liten. Man kan göra vad man vill. Allt är möjligt. Det är det iofs fortfarande, men det är lätt att hejda sig själv och tro att man inte kan eller inte borde göra det man innerst inne vill. Man blir bekväm. Iaf jag. man borde aldrig stanna på samma ställe så här länge. Det finns så mycket att se, så många människor att träffa, så många saker att uträtta, men istället sitter jag där jag sitter. Inget ont i det, men jag kan ändå inte låta bli att undra om jag kommer ångra mig en dag...?
Tillbaka till dagens text. Jag älskade en bit av slutet där han sjunger
Våra fäder tackar av nu, världen är vår
Där elden falnar, men fortfarande glöder
Trodde jag alltså, för han sjunger inte tackar, utan tacklar. Jag som tyckte att det var så vackert att de liksom tackar av och ger oss världen. Nu är det inge roligt längre...
Läs texten här (det är värt, jag lovar):
http://www.lyricsandsongs.com/song/507021.html
Kommentarer
Trackback