Hösten är underbar. Nästan jämt.
Jag älskar hösten. Jag gör verkligen det, men just nu spelar det ingen roll hur mycket träden lyser i gult och orange och solen strålar så man blir bländad var man än går. Jag känner mig ensam fast jag inte är det.
Egentligen borde allt vara tip-top. Jag har roligt på jobbet, jag har en massa underbara vänner och allt sånt, men det händer ju ingenting! Och när det väl händer någonting så är det inget bra, nej, det är saker som får mig att bli orolig i magen och gör så att jag inte kan sova ordentligt på nätterna. Det här är ingens fel. Återigen säger folk till mig att inte engagera mig så mycket i alla andras liv, men vad gör man om det berör ens vänner? Ska jag inte bry mig? Vad är jag då för vän? Jag hoppas att ni alla vet att jag bryr mig, och inte får dåligt samvete för att jag ligger vaken för er skull. Det är bara sån jag är. Take it or leave it.
Just nu är det iofs relativt lugnt, men jag saknar alla mina vänner. Varför ses man så sällan? Nog har man väl tid ibland iaf? Jag vill tro det...
På lördag är det fest, och jag hoppas så mycket att det ska bli lyckat, och inte spåra ur som sist. Jag behöver en enda rolig kväll med fest, bra musik, dans och mingel där jag bara kan få slappna av och njuta över att jag har så fantastiska vänner. Även om de ibland gör mig galen. ♥