Jag är en av alla dom

Vi hade himlans skoj i lördags.
Föreställningen var bra och maten god. Vi slapp sjunga på tåget, men gjorde det ändå. På vägen hem med några smirnoff ice innanför västen. :)
Vi satt och försökte komma på barnsånger där någon dör. Kom på att vi lärt oss en hel massa såna när vi var små.
Min och Annas favorit Eskil Mårtensson (som drunknade och dog redan i andra versen) och hans fästmö som drog sitt eski-mordredskap och föll uti sitt blod, Josefin-fin-fin som blir dumpad på havets botten, Elvira Madigan som skjuter sig själv och den lilla flickan i "En sal på lasarettet" som i sista versen for upp till Gud.
Även denna kom på tal:

Har ni hört den förskräckliga händelsen
det är sant, för det hände just nu.
För kungen av nordliga ameeerika har blitt skjuten
ja, skjuten mitt itu.

Haha, jag är så glad att de lärde oss sånt. Jag skrattar bara jag tänker på det...
Iaf, vi var nog ofantligt dryga på tåget, men vem bryr sig? Jag saknade dock Sabina och Carro. Och nu ska jag sakna Birgitta också. Det finns ingen hejd på eländet...

Fikade iaf med Carro förra veckan. Det var skönt att träffa henne. Alldeles för länge sen. Jag ska minsann se till att det blir oftare hädanefter. Vare sig hon vill eller inte. Hehe

Men, skit i allt det där nu. Det enda viktiga denna vecka är att på torsdag morgon (tidigt, tidigt) åker Sofia och jag till Kreta. Åhh, det ska bli helt ljuvligt. Om jag hinner färdigt med packning och allt. Börjar bli lite stressad nu.
Men men, det är ju 3 hela dagar kvar. Det är lugnt...