Jag är en av alla dom

Igår när jag kom hem låg världens bästa textförfattare Lars Winnerbäcks nya skiva Daugava på min hallmatta. Extra roligt eftersom den egentligen inte släpps förrän idag, så det blev en liten överraskning.
Jag slet upp paketet och slänge skivan i stereon. Kopplade in hörlurarna och öppnade texthäftet så där som jag alltid gör när jag lyssnar på en skiva för första gången. Jag vill verkligen veta vad han sjunger. Sen kan jag lyssna mer avslappnat.
Låt nr ett var väldigt irlands-inspirerad precis som utlovat och nr två var underbar och så bara fortsatte det...
Jag blir liksom aldrig besviken på Lasses musik. Undrar om det ens är möjligt.
Alla låtar har en ganska sorgsen underton och handlar om uppbrott och brusta förhållanden. Vackert men sorgligt.
Så nu klarar jag hösten igen med hans poesi i öronen och tankarna.
Längtar nu till konserten i november. Ska bli ljuvligt...