Jag är en av alla dom

Åh, jag hatar att vara schemaansvarig, speciellt när jag har 3 personer på kurs och 2 sjuka.
Jag är trött på mitt liv just nu. Jag jobbar, lagar mat och sover. Sen börjar allt om igen. Likadant som igår.
Vet ni vad jag vill? Jag vill att någon bara ska ringa mig nån dag och typ säga: "Hej, jag har packat en picknick-korg med rolig mat. Jag hämtar dig om 5 minuter", eller nåt sånt. Jag är ett planeringsfreak, det vet vi alla, men jag orkar inte planera allt längre. Jag vill vara så där coolt impulsiv och bara hänga på när det händer nåt som jag inte hade tänkt. Istället vet vi alla att jag är värdelös på att vara impulsiv. Om det inte är jag själv som kommit på att jag vill göra nåt om 5 minuter. Jag vill veta vad som ska hända. Jag vill hinna förbereda mig och planera åtminstone litegrann. Annars känner jag mig otrygg. Helt sjukt, jag vet, men jag har inte konstruerat mig.
Men jag behöver träna på det här. Jag saknar mina vänner. Jag saknar hur det var när man var liten, då man bara ringde, och sen sågs man 10 minuter senare. Nu har ingen tid. Inte jag heller. Att vara vuxen är verkligen värdelöst.