Jag är en av alla dom

Usch, nu sitter jag här och undrar varför jag inte var hemma och sov i helgen istället för att festa.
Nej, egentligen skulle jag inte hellre varit hemma, men varje måndagmorgon känns det ju så.
Mina ögon vill inte riktigt vara öppna helt och huvudet vill helst falla ner i bordet med en smäll och resten av kroppen vill sova, sova, sova.
Men, det var värt det. Tack Magnus för en underbar helg. *puss*
Helgen har också gett mig några mindre härliga saker, typ skavsår från helvetet.
Min knöl på foten har ju blivit större igen och drar åt sig blåsor med magnetisk kraft verkar det som. Det är inte skönt att gå, som ni redan förstått.
Pappa räddade dock min dag igår när han ringde och frågade om han skulle hämta mig från tåget. Det är kärlek.
Så, summan av kardemumman (var fan kom det där ifrån? Det uttrycket använder jag aldrig!) är att Sandra- det blir ingen stavgång. Iaf inte i början av veckan. Simning däremot är jag gärna med på.
Vi hörs om det...