Jag är en av alla dom

Förresten så vaknade jag mitt i natten av ett harkrankljud i sovrummet. Jag känner igen det där äckliga ljudet av harkrankar som hoppar med sina långa ben mot väggarna. Flög upp ur sängen och tände lampan och började genast spana runt i rummet medan hjärtat slog värre än i spökhuset på Liseberg. Upptäckte den högst upp vid taket och måttade ett hårt slag (med ett kollegieblock) som såklart missade. Harkrankjäveln flög in bakom staffliet i hörnet så jag fick flytta klädställningen, staffliet och en massa tavlor som stod på golvet innan jag fick tag i den. Äckliga djur. Det gick iaf att spola ner den när den väl var död. Annars blukar det alltid ligga snuskiga ben och flyta på ytan. Man blir liksom aldrig av med de där djuren.
Vad har harkrankar för funktion i världen egentligen, förutom att skrämma livet ur mig? Gör de någon nytta alls?
Inte för att en förklaring skulle göra att jag accepterade dem, men ändå.
Någon som vet?