Jag är en av alla dom

Kom just hem från en fantastisk kväll i Strömsholm med Sofia Karlsson, Miss Li, Emil Jensen och såklart allas vår underbara Lars Winnerbäck. Jag kan liksom inte sluta le när jag står framför en scen med Lasse på. Jag kan inte låta bli att sjunga med i alla låtar och klappa händerna tills jag har typ mjölksyra. Det spelar ingen som helst roll att stövlarna sjunker ner i leran som en gång var en gräsmatta, eller det faktum att jag känner mig som en tönt i den 14 nr för stora röda regnjackan. Jag älskar det, och jag är helt omättlig. Jag tror att jag skulle kunna stå där nästan hur länge som helst. Faktiskt. Det spelar heller ingen roll att jag sett LW live sisådär en miljon ggr. Han är alltid lika bra och jag vill alltid se honom igen.
Så är det bara, och som sagt: Jag älskar det!








Och så ett extra plus i kanten för att Anna äntligen är hemma i Sverige igen. Hurra. Jag har saknat henne.