Jag är en av alla dom

Min fantastiska sjukgymnast har släppt taget om mig nu efter att jag gått hos henne minst en gång i veckan hela hösten.
Nu är det meningen att jag ska fortsätta träna på ett gym och bli bättre på egen hand. Det är lite läskigt faktiskt, men alla som känner mig och min icke existerande självdiciplin kan sluta skratta nu. Jag ska klara det.
Jag har lovat henne (och framförallt mig själv) att jag ska genomföra detta vilket betyder x antal gymtimmar för mig under 2009. Tilläggas ska såklart att jag hatar gym i alla dess former om jag inte har extremt roligt sällskap, typ som på den gamla goda tiden när carro och jag roade oss på Lyftet.
Nu har jag inget sånt sällskap, så det kommer att bli trist träning, men jag ska fixa det. Jag vill aldrig ha så ont i axlarna och nacken som jag hade i våras igen, och därför är det bara att ge järnet.
Kan man önska sig självdiciplin i julklapp, tro...?