Jag är en av alla dom

Just ja, kom just på att jag glömde följa upp det där inlägget om gymmet. Jag skulle ju kunna ljuga om att jag gjorde världens träningspass, men sanningen är att vi faktiskt aldrig ens kom dit.
Mamsen mådde inte bra, och jag har inget kort för att komma in, och dessutom skulle jag aldrig våga vara där ensam efter stängningstid. Jag är lite harig faktiskt. Tro det eller ej.
Förresten, läste ni i vlt för några veckor sen om hon journalisten som skulle bo på ikea ett helt dygn. Som sov i deras sängar, gick omkring i morgonrock, åt lunch i restaurangen och låtsades som att hon bodde i nåt uppbyggt vardagsrum medan folk gick och shoppade.
Sen på natten så gick fotografen och vakterna hem och släckte efter sig och hon lekte inte nudda golv med ficklampa och hoppade i bollhavet. Jag blev lite avis, men tjena mittbena att jag skulle våga! Jag skulle ringa efter förstärkning efter 10 minuter.
Men visst vore det lite coolt. Ungefär som när man var på kvartsamtal i skolan på kvällen när ingen annan var där. Det kändes alltid som en helt annan skola.
Eller så skulle jag vilja hälsa på i en godisfabrik och göra som Grynet när hon hoppade i skumtomtarna. Yiiiihaaa!