Jag är en av alla dom

Varför ses ensam alltid som ett negativt ord?
Det är automatiskt synd om de som är ensamma.
Jag håller dock inte med. Eller, jo, visst är det antagligen synd om de som alltid är ensamma och inte kan få sällskap ens när de vill, men det var inte där jag ville sätta en poäng.
Det jag inte gillar är det faktum att om någon vill umgås med mig och jag inte vill, så börjar jag genast klura ut världens undanflykt för att slippa. Hjärnan går på högvarv för att komma på ett skäl som är gott nog. Varför kan jag inte bara säga att: nej, jag vill bara vara hemma och vara ensam?
Är det någon som någonsin använder den ursäkten?
Inte har jag hört den än iaf. Inte ens från mig själv.
Jag har ett stort behov av att få vara ensam i perioder. Jag vill ligga på soffan och läsa böcker och pilla naveln, eller bara ligga på golvet och kolla hur rummet ser ut upp och ner. Jag vill låta bli att prata en hel dag eller bara vandra omkring och tänka för mycket.
Jag vet att de flesta skrattar nu. Du? Inte prata på en hel dag? Men ja, jag gillar det...
Man borde kunna säga nej när folk frågar efter sällskap. Och om man väl säger man nej, så får man automatisk frågan:
Näha, vad ska du göra då?
Det ska ni väl skita i! Måste jag ha andra planer bara för att jag inte vill umgås med dig just nu?
Nej, det måste jag inte, och det betyder inte att jag inte tycker om dig.
Jag vill bara få vara ensam ibland utan att behöva förklara mig.
Där ligger min poäng.