Jag är en av alla dom

Idag skulle jag ner i källaren och hämta lite pärmar i bokmagasinet.
Stod i hissen med mp3-spelaren i öronen och sjöng snyggt med i Amy Winehouse's Back to black. Alltså, verkligen sjöng med! Det är aldrig nån som är i källaren så tidigt på morgonen, men när hissen nådde botten och jag vände mig mot korridoren efter att ha stått och speglat mig medan jag sjöng, så tittar jag rakt in i ögonen på en helt främmande man som står i korridoren och tittar in i hissen. Oops...
Jag går ut och han gör nåt ljud som låter ungefär som en blandning mellan hehe och höhö. 
Jag ler charmigt och försvinner snabbt som tusan.
Och ja, jag skämdes. Och nej, jag sjunger inte vackert.