Jag är en av alla dom

Åh, Jubel och Fanfar!
Idag, på min gallringsrajd genom Kolbäcks uråldriga bestånd av ungdomsböcker hittade jag, av en ren slump, en bok som jag letat efter i årtionden höll jag på att säga, nej, men säkert i 12-13  år iaf.
När jag var ca 13-14 år så läste jag en bok som jag tänkt på med jämna mellanrum sedan dess, men inte kommit på titeln på. Jag har seriöst letat och sökt på alla konstiga tänkbara ämnesord utan framgång.
Men nu! Här är den! Min lycka är gjord, och min semester räddad.
Den handlar om en kille, vars familj adopterar en pojke som varit med i kriget i Vietnam.
Killen som kommer från kriget mår såklart dåligt som tusan, och den andra killen hatar att behöva ta hand om honom, men till slut blir de vänner. Inga överraskningar där inte.
Överraskingen ligger däremot i att jag av alla krigsbokshatande människor älskade den!
Det är lite som när Sandra och Birgitta tjatade på mig om att jag skulle läsa Imorgon när kriget kom.
Jag var fast besluten att inte låta dem vinna, men när jag väl började så sträckläste jag alla 7 böckerna på ett par veckor.
Okej, jag ger mig...