Jag är en av alla dom

Om exakt 4 timmar och 42 minuter (inkl lunch) går jag på semester.
4 härliga veckor som antagligen försvinner innan jag hinner blinka.
Jag har inga planer förutom en vecka hos Anna, som jag för övrigt längtar halvt ihjäl mig efter.
Fatta att jag, planeringsfreaket, inte har några planer! Det är nästan svårt att greppa.
Jag ska iaf försöka bli duktig med stavgåendet och maten. Ska försöka att låta mig själv vakna av mig själv och gå upp när jag känner att jag är utvilad. Jag vill cykla omkring utan mål och kunna stanna vart jag vill och sitta och filosofera en stund. Inga klockor alls. Tiden ska få gå som den vill.

Varje gång jag lyssnar på Winnerbäcks Rusningstrafik träffas jag av den här biten. Det är som att han sjunger om mig.

"Jag antar att du längtar ut till skogen då och då.
Det verkar så.
Och där kan fötterna få ströva som de vill.
Där hjälper inga tåg eller rulltrappor till."

Jag ska verkligen försöka få min del av skogsvandrande på semestern. Jag behöver tid för mig själv med trädsus och fågelkvitter. Det är där jag får min bästa vila.