Jag är en av alla dom

Kom just hem ifrån en fantastisk föreställning med en grupp som heter Jeerk.
Det är fem killar som steppar och trummar på allt med en energi som nästan är övermänsklig. Iaf i min värld.
De spelade på plasttunnor, matlådor, skedar och allt annat som råkade finnas i närheten. Steppskorna smällde mot golvet och rockmusik dånade ur högtalarna. Helt underbart!
Allt detta gjordes med glimten i ögat och en smula självironi.

Så, vad händer annars då?
Jag blir mobbad på min egen blogg. SLUTA! Jag säger till min mamma. Hon är jättefarlig. Faktiskt.
Imorgon ska jag simma, och sen äta kinamat med Ann-Sofie och förhoppningsvis Sabina, sen åker A-S till Marocko, men jag är inte ett dugg avundsjuk. Näedå, jag gillar regn. Helst när det blåser smådjävlar samtidigt.

Förresten, vi pratade om ordspråk och talesätt på jobbet. Kom på att Amelie i Amelie från Montmartre säger nåt om att en människa som kan ordspråken kan inte vara en dålig människa, och sen kom vi in på annat som man säger, tex sånt här:
Nu ska vi se, sa blinda Sara (till döva Lisa).
Det tar sig, sa mordbrännaren.
Det löser sig, sa han som sket i vasken
eller min favorit: Det löser sig, sa han som badade i saltsyra.
osv. Kan ni fler? Jag har ju kunnat massor...