Jag är en av alla dom

Överkörd-av-tåget-känslan är fortfarande kvar. Jag har sjukt ont i kroppen efter gårdagen.
Men skit i det, jag mår faktiskt bra. När jag sitter stilla och inte rör mig.

Tänkte bara tipsa om gårdagens lunchläsning Gör vad du vill.
Boken börjar med att 18-åriga Julie får ett sms. Det står:

Vi störtar. Älskar dig. Gör vad du vill. Pappa.

Ja, det är precis så hemskt som det låter. Julies familj störtar med ett plan i Afrika, och plötsligt är hon helt ensam.
Men detta är inte en "gråta ihjäl sig"-bok, som man kan tro. Nejdå, det är ju Erlend Loe som skrivit, och då är det alltid roligt på nåt hemskt sätt. Jag fattar inte hur han får till det, men jag tror att jag är lite kär i honom eller nåt. Iaf i hans sätt att skriva.
Julie bestämmer sig för att hon inte vill leva längre, men hon ska fan dö med stil som en överraskning i slutet på en teaterföreställning som hon blivit indragen i. Problemet är att repet hon köpt är lite för elastiskt, så det går lite si så där, om ni förstår. Vad annat kan man förvänta sig av Loe?
Läs den iaf. Ok?