Jag är en av alla dom

En man förföljde mig med en pistol. Han hade en ful frisyr och ett par kompisar.
Vi sprang på Lindboskolans fotbollsplan och plötsligt var jag hemma hos mina föräldrar och männen stod och ringde på dörren men jag vågade inte öppna. Men sen vågade jag, och då skulle de ha pengar för att jag hade lurat dem, sa dem.
Någon, minns inte vem, hade en kista med nån döing i, men kistan tog ibland formen av en sarkofag.
De åkte runt med den på taket av en bil och sen var jag plötsligt i Vemdalen på besök och vandrade längs en nattsvart, öde snötäckt väg och berättade för den som var med mig om alla mina Vemdalen-minnen.
Jag minns att jag dessutom tänkte att det var en skitbra story och att jag kanske borde skriva en bok.
Sen vaknade jag med världens huvudvärk.
Det är jobbigt att tänka ihop sånt där skit medan man sover.
Kanske borde skriva den där boken. Skulle eventuellt vinna pris för årets mest osannolika och osammanhängande roman.