Jag är en av alla dom

Jag är på benen igen, folks!
(Det är nu ni ska jubla).
Idag har jag varit i stan och lämnat tillbaka jeans och köpt present till systerdottern som snart är 4 år.
Men innan jag åkte till tåget så var jag till minuten och tog ut pengar. Jag hade då två vantar. Det hade jag inte när jag kom till tåget. En fattades. Ni som känt mig ett tag vet att jag och vantar är en ganska dålig kombination. Min mamma stickar nya varje år eftersom de på något mystiskt sätt försvinner på tåg eller så.
Idag försvann alltså den ena redan innan jag klivit på tåget. Nytt rekord.
Eftersom jag dessutom alltid är i ganska god tid så slängde jag mig på cykeln igen för att åka tillbaka och leta. Hittade den prydligt upplagd på papperskorgen vid minuten. Sen snabbt tillbaka till tåget. Allt detta för att min lilla mamma inte skulle behöva sticka nya igen. Det här är ett par ovanligt bråkiga vantar. Det är samma par som spenderade första halvan av det här året på Magnus hatthylla.
Får väl se hur länge de stannar hos mig den här gången.