Jag är en av alla dom

3 dagars helg har försvunnit i ett nafs. 
Jag har träffat Jessica, Jocke, min familj, Sabina och Carro. Riktigt trevligt, men jag har knappt haft en enda sekund för mig själv. Ibland har jag ett hysteriskt behov av att vara ensam, men just nu saknar jag alla mina vänner som jag aldrig hinner se. Det är ju såklart alla stockholmarna jag pratar om. Jag skulle behöva en veckas semester för att åka dit och bara vara.
De få minutrarna som jag faktiskt varit ensam i helgen (igår kväll) har jag spenterat med att titta på Mitt så kallade liv. Kommer ni ihåg hur kära alla var i Jordan Catalano (Jared Leto)? Vi hade slöjd på morgonen dagen efter serien sändes, och jag minns att alla slöjdtimmar spenderades med att prata om gårdagens avsnitt. Och vilken panik jag hade när jag hade missat det där avsnittet med hånglet i pannrummet!
Det är faktiskt fortfarande en charmig serie och Jordan är fortfarande lika sjukt snygg, men herregud, hur många rutiga flanellskjortor kan man klämma in i en serie? Det slår nästan min högstadiegarderob. Men bara nästan.