Jag är en av alla dom

Igår var det gay-fest i västerås, och såklart var jag där. Om ni hade sett mig så hade ni fattat att jag trivs som fisken i vattnet. Jag har lärt känna väldigt många människor sen jag återupptog kontakten med jocke efter gymnasiet, och det är underbara människor jag lärt känna. Människor som lyser upp när de ser en, som kramas och pussas och strör komplimanger över en. Jag brukar få höra att jag är en riktig faghag, och fine, det är jag, men varför kan ingen se att jag bara är där med mina vänner, precis som alla andra. Jag har ju inte valt att umgås med dem för att de är bögar.

För er som inte är insatta i detta så är en faghag alltså en heterotjej som umgås med bögar. Men jag har märkt att det krävs mer än så. Man förväntas ha koll på saker som händer i gayvärlden, lyssna på alla bögarnas problem när de vill prata av sig(ovsett tid på dygnet), heja på dem när de försöker ragga på de snyggaste killarna (man har ändå ingen annat att göra, det finns ju inte en heterokille på mils avstånd!), och trösta när raggandet alldeles för ofta går åt helvete. Tyvärr får man också oftast betala sina drinkar själv.
Det är inte alltid så glammigt att vara faghag, gott folk, men ibland är det jävligt roligt!