Förnedringens dag

Idag har jag varit på sjukhuset för att kolla mitt hjärta som ju älskar att slå i otakt. Det slår verkligen lite hur som helst.
Först var det ultraljud med en (såklart skitsnygg) läkare. Grejen är att när man ska göra ultraljud av hjärtat så får man ligga på sidan och sedan vet vi ju alla hur ett ultraljud går till. Problemet är bara att om jag lägger mig på sidan så finns det ju inte en chans att komma åt eftersom jag har lite för mycket bröst som hänger (ehh, hrmmm, ja) i vägen. Iaf, han var rätt smidig och finkänslig, den där läkaren och allt gick galant. Mitt hjärta slår starkt och fint, förutom att det följer en takt som typ inte existerar. Så, torka av sig gelén med lite papper och vidare till nästa förnedrande undersökning, nämligen "arbets EKG:t". Dags igen, ta av sig på överkroppen, bli kopplad till en miljon sladdar och blodtrycksmaskiner och upp på cykeln. Utan tröja och utan BH medan (den iofs otroligt trevliga) sköterskan och läkaren stirrar på en.
I början gick det lätt, men hela testet är en uppförsbacke och efter hand måste man ta i mer, börjar svettas och brösten flax flax liksom. Dessutom har de placerat en spegel bredvid så att man inte ska kunna undgå sin egen sexighet. Tack för den liksom. Iaf, extraslagen försvann när jag ansträngde mig, och det var ju det vi ville, så jag antar att förnedringens dag till slut fick ett gott resultat. Tur för dem.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback