Barn, dessa barn...
Satte mig just ner efter att ha haft en 6-årsgrupp på besök. De är för härliga, 6-åringarna. Det är verkligen en perfekt ålder. Tillräckligt små för att ha fantasi kvar och tillräckligt stora för att diskutera med.
Idag har jag bla träffat en skönsjungande tjej, en blåvalsälskande pojke (vet ni att deras hjärta är stort som en bil?) och en som inte kunde prata om något annat än mumier.
Imorse när jag vaknade ville jag inget hellre än att slippa dessa ungar, men när de väl ramlar in genom dörren så älskar jag det. Nu sitter jag här och ler för mig själv.
Igår efter jobbet fick jag också min del av barnpassandet. Då hämtade jag Anja på dagis, och när hon visat allt som fanns att visa så kom vi äntligen därifrån. Vi skulle hem till mig och baka muffins och baka, det gjorde vi!
Vi mätte, och blandade och stoppade i hallon och choklad, och sen satte vi oss på golvet framför ugnen med ett par böcker och läste samtidigt som vi tittade på hur muffinsen blev större och större. Sen skulle det blandas rosa (på Anjas begäran) glasyr och toppas med strössel och godis. Härligt.
Hon är riktigt mysig att ha för sig själv. Lugn och finurlig och otroligt eftertänksam. 4-årsåldern är inte så pjåkig den heller tydligen.