Jag är en av alla dom

Helgen har jag spenderat med att flytta mig mellan olika människors soffor.
Det har varit en lat, långsam och välbehövligt lugn helg för min del.
Jag har haft film-(Hancock) och popcornsmys hos A-K, Melodifestivalmys hos föräldrarna och hemmamys hos mig själv.
Melodifestivalen önskar jag dock nästan att jag inte sett. Visst blir det bara sämre och sämre? Jag ska inte tjata om det, men som den schlagernörd jag är så måste jag ju ändå uttala mig.
I år kunde jag inte komma på en enda låt som jag absolut ville ha till finalen. Jag gillar visserligen Carolina af Ugglas, men ärligt talat så lär hon inte ha en chans i Moskva. Alcazar var visserligen ok, men vi har ju hört det förut! Emilia får åka hem och plugga engelskt uttal i några år innan jag ens tänker överväga att rösta på henne. Å andra sidan är Ryssarna och de andra öststaterna lika dåliga på engelska, så det kanske kvittar, vad vet jag?
Jag har dessutom gråtit mig igenom slutet på Innan jag dör av Jenny Downham. En gripande och vacker bok om att vara 16 år och ha obotlig leukemi.