Jag är en av alla dom

Ni vet ju att jag brukar klaga på mitt hysteriskt lyhörda hus...
Igår kväll slog det mig att det inte alltid är en dålig sak att höra sina grannar. Jag går och lägger mig förhållandevis tidigt om man jämför med pensionärsparet bredvid mig, och på kvällarna när jag ska sova så hör jag deras tv och småprat på andra sidan väggen. Det stör mig inte. Tvärtom så gillar jag ljudet av att jag inte är ensam. Det är lite som när jag bodde hemma och låg och lyssnade på mamma och pappa innan jag somnade. Det kändes alltid tryggt att veta att de var där, bara några meter bort.
Nu är det ju visserligen inte så att mina grannar får mig att känna mig trygg (eftersom de inte ens vaknar av brandlarm mitt i natten och inte heller öppnar när man ringer och bankar på deras dörr i samma veva), men det är ändå en skön känsla att ligga och lyssna på deras småprat. Jag vet visserligen inte om de skulle tycka att det var lika trevligt om de fick reda på mitt tjuvlyssnande, men vem bryr sig...