Jag är en av alla dom

Så, nu har jag varit hemma ett par dagar med min mage igen, och uppenbarligen var det något smittsamt. Ehh...sorry, ni som är drabbade. Jag skyller på den som smittade mig. :D
Men inget ont som inte har något gott med sig, heter det ju (Gud, vad jag hatar såna uttryck), och det syntes på vågen igår. Nätta 4 kg har jag lyckats tappa. På en vecka!
Iaf, jag har lyckats peta ner lite mer frön i jorden och läst Erlend Loes nya bok om Kurt.

Den här heter Kurt i Kurtby och nu är det dags för familjen att åka på semester. Efter omröstning bär det av från Norge mot Mumindalen. Men någonting händer på vägen. Kurt som skrutit om att han har ett sånt förträffligt lokalsinne så att inga kartor behövs har plötsligt trasslat in sig, familjen och trucken i de svenska skogarna.
Efter flera veckors (!) irrande utan att ha sett en enda människa så dyker de plötsligt upp; en vinkande och leende vitklädd skara på en strand. De hälsar familjen välkomna till Kurtby, och byns ledare Kirsti Brud (börjar ni känna igen er?) är övertygad om att Kurt är deras nya pastor som Jesus har sänt till dem. De behöver nämligen en ny eftersom den förra (Pastor Astor) nyss dött. Faktum är att det där med döda pastorer börjar bli lite av en trend i Kurtby.
Kurts fru blir genast misstänksam och vill åka hem, men Kurt övertalar henne att ge det en chans. Barnen sätts i bibelskola och Kurt tar sig an den nya tjänsten som Jesus talesman.
Som läsare skrattar jag gott och tänker att det är bara Erlend Loe som kan ta sånt här och göra en barnbok av det där man hotar med smisk på snoppen och att hamna i helvetet vid varannan händelse. För att inte tala om hur lätt det kan vara för pastorsfruar att halka i badkaret och slå huvudet dödligt hårt i vattenblandaren!
Kan man annat än älska Loe?
Även om inte jag skulle köpa den här till ett barn...