Min barndoms Uggla-hysteri
Min barndoms musikintresse har nosat mig i hälarna den här veckan. Min första stora idol med de rappa texterna och den kaxiga utstrålningen. Jag pratar såklart om Magnus Uggla.
Jag fick min första Uggla-skiva när jag fyllde 8 år (om jag inte minns fel). LP-skivan 35-åringen med hits som Jag mår illa och Baby Boom.
När jag var ett litet Uggla-fan spelade jag sönder skivan dag efter dag efter dag tills mina föräldrar fick nog och hjälpte mig att spela över skivan till ett kassettband som funkade i freestylen så de slapp höra.
Jag hade såklart ingen aning om vad det handlade om. Texterna på låtarna alltså. "Då lägger jag en pizza och går ut!" var ju helt obegripligt. Varför skulle han lägga en pizza där för? Och varför var det så kul att "Fru Bindefeldt får sås på magen"? Jag fattade ingenting men sjöng oskyldigt med som en galning. För det var ju så BRA!
Häromdagen flyttade jag över Jag mår illa till min ipod och skrattar tyst för mig själv när jag hör den närmast geniala texten och flinar samtidigt åt min egen barndoms okunskap. Det var en tid då jag faktiskt lyssnade på musiken och det räckte. Det gör det inte nu. Jag analyserar sönder texter i det oändliga, och jag gillar det. Men ibland saknar jag att bara lyssna utan att förstå ett skvatt.
Dessutom (när jag var lite större) trodde jag att han i Trubaduren sjöng "Tills nån vänlig själ slår halsen av han. Sluta!" När det egentligen ska vara "hans luta". Men vem fan visste vad en luta var egentligen?
Det skrattade jag också gott åt i veckan när jag hörde den.
Jag fick min första Uggla-skiva när jag fyllde 8 år (om jag inte minns fel). LP-skivan 35-åringen med hits som Jag mår illa och Baby Boom.
När jag var ett litet Uggla-fan spelade jag sönder skivan dag efter dag efter dag tills mina föräldrar fick nog och hjälpte mig att spela över skivan till ett kassettband som funkade i freestylen så de slapp höra.
Jag hade såklart ingen aning om vad det handlade om. Texterna på låtarna alltså. "Då lägger jag en pizza och går ut!" var ju helt obegripligt. Varför skulle han lägga en pizza där för? Och varför var det så kul att "Fru Bindefeldt får sås på magen"? Jag fattade ingenting men sjöng oskyldigt med som en galning. För det var ju så BRA!
Häromdagen flyttade jag över Jag mår illa till min ipod och skrattar tyst för mig själv när jag hör den närmast geniala texten och flinar samtidigt åt min egen barndoms okunskap. Det var en tid då jag faktiskt lyssnade på musiken och det räckte. Det gör det inte nu. Jag analyserar sönder texter i det oändliga, och jag gillar det. Men ibland saknar jag att bara lyssna utan att förstå ett skvatt.
Dessutom (när jag var lite större) trodde jag att han i Trubaduren sjöng "Tills nån vänlig själ slår halsen av han. Sluta!" När det egentligen ska vara "hans luta". Men vem fan visste vad en luta var egentligen?
Det skrattade jag också gott åt i veckan när jag hörde den.
Kommentarer
Trackback