Jag är en av alla dom

På en bänk utanför Kolbäcks bibliotek sitter just nu två unga killar och spelar gitarr.
Jag ser dem genom fönstret. Jag ser deras armar och fingrar röra sig i takt. Perfekt synkroniserade.
Jag hör dem bara litegrann, men de sitter där i solen och spelar. För ingen särskild. För alla.
Emellanåt hör jag dock den ena killen tydligt. Det är när han tar i från tårna, sluter ögonen och sjunger så rent att jag får rysningar längs ryggen.
Just nu sjunger han "With or without you" av U2. Det är vackert.
Det är anledningen till att jag sitter här och ler för mig själv en ganska långsam och trött Kolbäckseftermiddag.

Och så river de loss "This is the life" av Amy MacDonald och jag tror att jag älskar dem.
För att de inte stänger in sig med den här fantastiska talangen. För att de tar med sig den ut och ger den till mig.
Undrar om de förstår...