Jag är en av alla dom

Jag har just läst två mystiska böcker som båda två utspelar sig på Öland, men det kom jag inte på förrän nu.
Johan Theorins första bok Skumtimmens handling kretsar runt en dimmig dag för 20 år sedan, då en liten pojke försvann spårlöst ute på Alvaret. Nu är hans mamma halvt alkoholiserad och har ännu inte kunnat släppa tanken på vad som hände den där dagen. När hennes pappa som fortfarande bor kvar på Öland hör av sig och säger att det dykt upp ett nytt spår så åker hon självklart dit. Öland är dystert den hösten, och spökhistorierna duggar tätt. Är det Ölands kände mördare som spökar trots att han är tryggt begravd på kyrkogården? Ryktena säger att han lever, och att han är skyldig till pojkens försvinnande...

Den andra boken är Magnus Nordins nya bok Blodets röst, som också kantas av mystiska händelser.
2002 släppte han en bok som heter Skuggvarelser, men den fick aldrig den uppmärksamhet den förtjänade. Jag har länge velat ha en fortsättning på den, och för 2 år sedan träffade jag Magnus, och han berättade att han länge filat på en uppföljare. Jag blev överlycklig och sade till honom att han var tvungen att göra en, och här är den. Tack vare mig...ehh...

Både Skuggvarelser och Blodets röst utspelar sig som sagt på Öland, där Daniel och hans hårt supande pappa driver en bilskrot. Till ön kommer en ny familj, och de slår sig ner i ett övergivet gammalt hus som förföljs av spökhistorier. Familjen är skygga och talar inte svenska, men Daniel faller direkt för familjens dotter Kira med de sneda gulbruna ögonen. Snart visar det sig att familjen är varulvar, och Daniel dras in i ett riktigt farligt spel. I fortsättningen har det gått tre år, och Daniel bor numera i Stockholm men återvänder till Öland för sin fars begravning. Samtidigt gör en fiskare på Öland ett makabert fynd och ett par hittas brutalt mördade av något slags rovdjur. Daniel förstår direkt att varulvarna är tillbaka på ön för att hämnas. Polisen börjar snoka och plötsligt sitter han i en svår sits. Han är ju en av de få som vet vad som egentligen hände den där sommaren för tre år sedan...

Alla de här böckerna var väldigt bra, och ganska lika varandra. Nordins böcker är ju ungdomsböcker, så de är lättare, men har ett högre tempo. Dessutom rymmer de en fin men komplicerad kärlekshistoria och är väl värda att läsas i sommar. Nu ska jag ge mig på Theorins andra bok Nattfåk för att fortsätta på Ölands-temat.

Mina helgplaner så här långt innefattar:

* en slö förmiddag i solen på badet med sandra och de ursöta kidsen
* en skön tågfärd i sällskap med Johan Theorins Skumtimmen
* en förhoppningsvis solig grillkväll på en brygga med fantastiska magnus och en massa andra sköna människor
* rosévin
* ännu en skön tågfärd
* kalas för pappa i underbara familjens sällskap

Ni ser ju. Värsta bästa helgen. Igen.