Jag är en av alla dom

Japp, då är jag på svensk mark igen. Det känns skönt. Och det snöar.
Igår när jag klev ut från Arlanda så frös jag nästan ihjäl. Men tack världens bästa föräldrar som hämtade mig med en bil full av vinterjacka, mössa och vantar. Sötisar.
De tre sista dagarna i Mumbai var ganska galna. Mumbai är en storstad med 13 miljoner invånare, och det kändes. Men mest kändes det skitigt, högljutt, överbefolkat och rörigt. Man kommer på sig själv med att vara ganska bortskämd med allting. Viktig insikt men jobbigt att se barn som ligger och sover efter vägarna på nätterna i skräpet.
Men det var vackert också, men kanske inte på samma sätt som jag hade väntat mig.
Sevärdheterna som fanns i guideboken var ju föga imponerande i verkligheten och vi skrattade och suckade oss igenom seightseeing-dagen.
Här kommer lite fler kort från Indienresan iaf.



Här är jeepturen som skulle ta oss till vattenfallet. Det här var inte ens det värsta lerområdet, men jag tror att ni förstår varför vi fastnade.



Vägen dit var ju iaf värt besväret, för vattenfallet var fantastiskt! Coolast var det när ett långt tåg kom körande uppe på bron. Ur dörröppningarna hängde folk som vinkade åt oss. Typiskt Indien att åka där uppe utan dörrar på tåget.



Vid vattenfallet var det massor av apor som sprang omkring och var söta och tiggde mat. I jeepen på väg dit fick vi följande information:
"The white monkeys are friendly, but watch out for the black-faced ones, they're not friendly, they're like the Russians!" Haha, jag kan bara hålla med. De otrevliga ryska turisterna var överallt och gillas (enligt vår chaufför Francis) bara av barägarna.



Utsikt över Mumbai.



Och ja, korna var överallt. Mitt i gatan, vilandes i refugerna, mitt i rondeller osv. Den här gick väl an. Den är ju nästan söt, men alla var inte det...



Kolla den här. Så himla otäck. *ryser*



Och så lämnar man detta för dagens kyla i Sverige. Som att hoppa i en isvak från en bastu ungefär. Men trots allt är det skönt att vara hemma.