Än en gång: Tack!

Den flera år långa 30-årskrisen är över. Jag är 30. Gammal som gatan. Och lycklig.
Min 30-årsdag var så himla fin och så rolig att jag nästan fortfarande har träningsvärk i käkarna efter allt skrattande.
Det slog mig också hur otroligt fina vänner och systrar jag har. Jag blir nästan lite gråtmild när jag tänker på det. Visst, jag har ju självklart vetat detta i åratal, men ändå. Så himla underbara.
Alla kom tågande i sina mest glittriga utstyrslar och hade fantastiskt fina presenter och var på strålande humör, och jag tänkte bara: Herregud, har jag verkligen gjort mig förtjänt av allt detta?
Ja, troligtvis har jag väl det. På nåt sätt.

Tack iaf för att ni gjorde den krisigaste dagen i mitt liv (ja, iaf tills jag fyller 40) till en av de finaste.
Jag är för evigt tacksam.
Sötskallar. ♥

Och, om ni fortsätter vara snälla så kanske jag publicerar några bilder från festen. Hehe.


Kommentarer
Postat av: Kristina

Tack själv, det var jättekul! Men gammal som gatan...vad säger det om mig som fyller 40 i år...:-) Äsch, det är bara att köra på...Puss..

2011-01-24 @ 10:31:02

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback