Jag är en av alla dom

Läste just ett reportage om syskon i Amelia, där de tar upp hur man är utifrån vem man är i syskonskaran. Eller om man helt enkelt är ensambarn, vilket jag personligen inte har någon erfarenhet av.

Jag och Ulrika är ju mellanbarn, och enligt tidingen så är mellanbarn oftast:
- Flexibla
- Goda lyssnare (fast vi pratar en del också)
- Populära i kompiskretsen
- Bra på att leva i nuet

Men eftersom vi oftast blir klämda mellan alla anda syskon, så är vi också ofta:
- Undanglidande
- Vingelpettrar (vad är en vingelpetter?)
- Drömmande eller depressiva (drömmande, ja...)

Och Sofia, lyssna nu så ska du få veta hur det yngsta barnet oftast är:
- Lättsamma
- Nej-sägare
- Kreativa
- Risktagare
- Radikala

Men ni är också (för att ni aldrig behövt prestera för att få föräldrarnas kärlek):
- Överbeskyddande
- Bekväma (smålata)
- Ansvarslösa drömmare

Ehh...jag känner nog inte riktigt igen min lillasyster i det där. Iaf inte i det där sista. Men sen vill jag nog också tro att vi alla fått föräldrarnas kärlek utan att behöva känna att vi måste prestera något.

På storasyster-fronten stämmer det dock bättre. Här känner jag igen Kristina (iaf på de första sakerna).
De är oftast:
- Ansvarsfulla
- Allvarliga
- Lydiga
- Duktiga och prestationsinriktade
- Självsäkra socialt och verbalt
- Framgångsrika

Men de är också:
- Emotionellt osäkra (låg självkänsla)
- Besvikna, bittra


Ensambarn är väldigt lika äldsta barn, men de är tydligen också ofta:
- Självupptagna
- Ensamstående (om de slår sig ihop med någon är det oftast ett annat endabarn)

Känner ni igen er, ni andra?